1880-1916 German Franz Marc Locations Franz Marc was born in 1880, in the German town of Munich. His father, Wilhelm, was a professional landscape painter, and his mother Sophie was a strict Calvinist. He began study at the Academy of Fine Arts, Munich in 1900. In 1903 and 1907 he spent time in Paris and discovered a strong affinity for the work of Vincent van Gogh. Marc developed an important friendship with the artist August Macke in 1910. In 1911 he formed the Der Blaue Reiter artist circle with Macke, Wassily Kandinsky, and other artists who decided to split off from the Neue K??nstlervereinigung movement. He showed several of his works in the first Der Blaue Reiter exhibition at the Thannhauser Galleries in Munich between December 1911 and January 1912. The exhibition was the apex of the German expressionist movement and also showed in Berlin, Köln, Hagen, and Frankfurt. In 1912, Marc also met Robert Delaunay, whose use of color and futurist method was a major influence on Marc's work. Marc became influenced by futurism and cubism, and his art became stark and abstract in nature. His name was on a list of notable artists to be withdrawn from combat in World War I. Before the orders were carried out, he was struck in the head and killed instantly by a shell splinter during the Battle of Verdun (1916).   Related Paintings of Franz Marc :. | Deer in the Snow | Deer in the Woods II, 1912 | Portrait of the Artist's Mother (mk34) | The Little Blue Horses | Radjur in the forest II |
Related Artists:
Julian Ashton
Australian Painter, 1851-1942 was an Australian artist and teacher, known for his support of the Heidelberg School and for his influential art school in Sydney. Ashton was born in Addlestone, Surrey, England and arrived in Australia in 1878 with a background in the contemporary French realism of the Barbizon School, which emphasised painting en plein air (i.e. direct from nature, as opposed to studio-based painting), and which laid the basis for the Impressionist movement. As a trustee of the Art Gallery of New South Wales he championed emerging Australian artists of the Australian Impressionist or Heidelberg School, and the Gallery's decision to collect these works owes much to his influence. According to James Gleeson, Ashton's oil paintings, much-admired in his own lifetime,
Konrad of Soest
1370-1422 German Konrad Gallery
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.